Det är i kombinationerna av motiv som bilderna uppstår…

(Is och vatten 1, 2012)

Det är aldrig motivet ensamt som skapar de intressanta bilderna. Det är i kombinationen av motiv, och i hur fotografen väljer att kombinera motiven, som de intressanta bilderna blir till. Så har det alltid varit, och så kommer det givetvis fortsätta vara även framöver. Konsten skapas ju av fotografen, inte av motiven! Sedan utvecklas ju givetvis fotografen med tiden, och detta kan man se i graden av hur raffinerad fotografen är i att kombinera motiven när han eller hon fotograferar.

I det att kunna kombinera motiven på ett intressant eller originellt sätt kan man sedan väga in både fotografisk teknik, val av brännvidd, val av slutartid och bländaröppning, olika filter med mera. En fotograf väljer teknik och utrustning helt efter vilken bild som ska skapas, givetvis inte efter någon gängse norm över vad flertalet anser vara ”det bästa”. För om man följer det flertalet tycker är bäst, då gör man också i slutändan bilder som flertalet redan gör eller har gjort.

Hur en fotograf väljer att kombinera motiv handlar givetvis också om vad fotografen vill berätta. Som att man är en regissör som vill berätta en story, fast inte i en tvåtimmars film utan i en enkel stillbild. Däri ligger den stora konsten, däri ligger den personliga stilen hos fotografen. Hur bra och intressant berättelse fotografen kan förmedla i den fotografiska bilden. Antingen det nu är av dokumentär karaktär, eller att bilden har olika symboliska värden.

Graden av hur avancerad fotografen är i sitt berättande ställer givetvis också krav till bildbetraktarna. Är det bildbetraktare som gillar ”tuggmotstånd” eller vill man ha ett budskap serverat på ett guldfat eller med tesked… Det är ju alltid i bildbetraktaren som konsten skapas, men vad som är god konst har också lika många svar som antalet bildbetraktare.

Vad vill jag som fotograf berätta med mina bilder? Vet jag inte detta, ja då blir det också svårt att vara regissör som samanställer motiven till en berättande helhet – den fotografiska bilden.

(Is och vatten 2, 2012)

Lång slutartid istället för kort…

(Duvhök jagar ringduva, 2008)

I april varje år samlades tusentals ringduvor kring Östansjö och Ålsjön, precis söder om Söderhamn i Hälsingland. I området häckade också ett duvhökspar som jag följde under några år. Det blev många spännande upplevelser när duvhökarna kom som projektiler och dök rakt in i flocken av ringduvor. Detta är en bild från ett sådant tillfälle, 11 april 2008. Jag valde denna gång att arbeta med längre slutartider för att försöka fånga det snabba och flyktiga skeendet. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 22 och 1/25 sekund på 100 ISO.

Det bara råkar vara en råka…

(Råka, 1987)

I Ängelholm i Skåne där jag bodde under femton år är råkan en vanlig fågel. Hemma i Bergen i Norge fanns inga råkor. Därför var det en positiv och intressant upptäckt att plötsligt få riklig tillgång till en ny art att både få uppleva och inte minst fotografera. I Hembygdsparken fick jag många nära och intressanta möten under åren i Ängelholm. Särskilt runt ankdammen där många matade fåglarna, där satt det råkor och även kajor för att stjäla någon matbit. Här var det verkligen inte svårt att komma riktigt nära, där de satt på grenarna i träden intill dammen. Och kommer man riktigt nära finns ju egentligen ingen anledning att slänga på största telet. Vid många tillfällen valde jag vidvinkeln, och till denna bild valde jag 28mm. Här sitter en råka i silhuett mot kvällsmolnen.

Kameran var Nikon F3 och filmen var Kodachrome 25. Bländare 8 vill jag minnas och 1/60 sekund, på stativ.