(Sångsvanar, 2006)
Det har aldrig varit intressant för mig att påpeka för andra om vem som är medelmåttiga och usla fotografer. Det utvecklar inte fotografin, eller naturfotografin för den delen. Genom alla de år jag haft olika fotokurser och föreläsningar har det alltid varit mer intressant att lyfta fram det som är bra, och mer eller mindre ignorera det som är medelmåttigt eller uselt. Alla fotografer har bilder som är mindre bra, och fotograferna själva vet vilka bilder som inte är tillräckligt bra. Vad många fotografer däremot söker efter är koderna till de bra bilderna; alla fotografer vill ju utveckla sitt fotograferande mot bättre bilder. Några vill göra bilder som andra tycker är bra, men det finns även de fotografer som tycker det är viktigare att göra bilder som man själv tycker är bra. För den egna utvecklingens skull.
Vad är en bra bild? Hur ser en bra bild ut? Två frågor som jag ständigt har återkommit till, då det alltid har varit viktigt för andra att få höra mina omdömen. Många har givetvis missuppfattat mig, ibland medvetet, med att jag då på något sätt anser mig ha bättre svar än andra. Vilket jag inte har! Men jag har mina svar, som jag står för – andra fotografer har sina svar. Någon besserwisser har jag aldrig varit, då jag aldrig ansett mig ha bättre svar än andra. Men ömma tår finns ju överallt; så oavsett hur tydlig man varit, så har det alltid kunnat missuppfattas.
Idag finns det fotografer där ute, som på död och liv hela tiden måste ifrågasätta mig och mina bilder. Som tycker det är viktigt att påpeka vilken medelmåttig och usel fotograf jag i grunden är. Några av dessa väljer att gömma sig bakom pseudonym för att vara anonyma, medan andra ser en möjlighet att trycka ner mig som fotograf och även som människa – för att givetvis kunna lyfta fram sig själva. Kanske för att man inte anser sig vara tillräckligt duktig, och sliter med dåligt självförtroende – eller att man anser sig vara missförstådd och tycker att jag fått alldeles för mycket utrymme och uppmärksamhet. ”För att vara så medelmåttig och usel; ser verkligen inga hur dålig han är, den där Terje Hellesø.” Jag måste ju vara helt sjuk i huvudet, ofta helt utan någon verklighetsuppfattning – jag får ju även höra att jag själv skriver de rosande kommentarerna i min egen blogg. Antaganden och misstankar blir verklighet – för alla andra kan ju inte ha fel. Sägs det!
Är det indoktrinering det handlar om? Att om man skriver tillräckligt många gånger hur medelmåttig och usel jag är som fotograf, och att jag skriver kommentarer själv här i min egen blogg då det inte finns några där ute som verkligen kan tycka om min bilder – ja, då är det ju verkligen så. ”Tänka sig att vi verkligen inte upptäckt detta, att man blivit lurad i så många år.” Det påstås att jag manipulerar och indoktrinerar; när det i själva verket kanske är precis tvärtom?
Jag dömer inte andra fotografer; varken deras bilder eller kunnande. Det har jag aldrig gjort, och det kommer jag heller aldrig göra. Men jag fortsätter att göra mina bilder, något jag alltid gjort och kommer fortsätta göra. Även om det skulle innebära att ingen, och då absolut ingen, skulle gilla mina bilder och det jag står för i mitt skapande. Skulle jag bli fullkomligt utfryst eller utskrattad, jag då fortsätter jag iallafall. Jag fotograferar ju för min egen skull, och följer mina egna intentioner i bildskapandet. Jag sätter en parentes runt de fel jag gjorde, då jag manipulerade några av lodjursbilderna (som jag erkänt och skrivit tidigare om här i bloggen). Jag ljög med hur bilderna var gjorda, något jag inte tänker göra flera gånger. Men den jag var innan, och även nu efter det som skett – den fotografen tänker jag fortsätta vara. Oavsett vad nu andra skulle vilja; att det kanske bästa hade varit att jag skulle försvinna helt, eller bli en sjuk och destruktiv människa som ingen skulle lyssna på.
Jag kan inte svara för andra givetvis, men jag kan utgå ifrån mig och mitt eget fotograferande. Och där kan ingen ändra något. Oavsett hur många gånger någon eller några känner behovet av att framställa mig som en medelmåttig eller usel fotograf. Jag vet vad jag gjort, men jag vet också vad jag inte gjort. Och nej, jag har inte skrivit en enda kommentar här i bloggen i ett annat namn! Skriver jag något här i bloggen så gör jag det enbart i mitt eget namn – kanske för att jag inte är så sjuk i huvudet som man gärna vill få alla att tro att jag är?
Och i allt detta så kommer jag heller inte ge tillbaka med samma mynt. Det är rent ut sagt under min värdighet! Dessutom vet jag så innerligt väl att jag inte blir en bättre fotograf och att mina bilder blir bättre, enbart om jag börjar påpeka om hur usel den och den fotografen är. Jag pekar inte ut medelmåttiga eller usla fotografer, för att det givetvis inte har någon betydelse överhuvudtaget. Men det finns många som är duktiga därute, och det finns många riktigt bra bilder att titta på och förundras över. Det är det jag lyfter fram, inget annat!
(Troll, 2010)
Terje Hellesø 