Tiderna förändras…

(16 juni 2010)

Landskapet är hela tiden i förändring, och ibland behöver det inte vara lång tid mellan bilderna… Dessa två bilder från ett ödetorp i Mullsjöskogarna visar detta.

(8 februari 2012)

Annonser

13 reaktioner på ”Tiderna förändras…

  1. Hade också ett sånt där ödetorp som jag brukade besöka titt som tätt. Tills en dag jag kom och fann det nedbränt. Någon som hade kul en stund tråkigt nog.

  2. Tråkigt men sant är att man får ta till vara all den tid man får med att fotografera ödehus. Nästa gång är de nedbrända, rivna eller bara förstörda.

  3. Det är verkligen något speciellt med ödehus!
    Jag önskar att jag hade fler sådana tunt mig, mitt fotograferande hade verkligen tagit sig flera kliv framåt då. Kameran hade varit flitigare använd och jag hade varit proppad med inspiration!
    Fast samtidigt så blir jag så vemodig och ledsen av övergivna hus, så på det sättet ser jag helst att husen får förbli bebodda!

    Hemma på ön, i samma socken som jag bor, så finns det ett litet torp som är övergivet och har börjat förfalla, det intressanta är att gräset på den ganska stora tomten blir klippt minst 2 ggr varje sommar… Vem klipper en gräsmatta till ett förfallet torp?

  4. Tack Mariell! 🙂
    Ibland kan man undra vem som äger eller ser till ödetorpen, eller varför vissa ödetorp bara står och förfallar. Varför sker detta, och varför kan man ibland vara i ett ödetorp där man får känslan att de som bodde där snabbt gett sig därifrån. En kaffekanna står kvar på spisen exempelvis…

    Känner så väl till känslan av vemod, något jag också skrev om i ett av kapitlen i ”Min plats i ljuset”. 🙂

  5. Ja, ödetorp/hus är verkligen speciella. Man får känslan av vemod och nyfikenhet på samma gång.
    Jag farsernas mest av just, varför gav de sig av? Varför kom inga ny att flytta in?
    Intressant.

  6. Från idyll till katastrof – eller?! Man undrar ju om det var en olycka eller inte. Första bildens somriga grönska och värme får den andra bildens öde nedbrunna plats att se extra öde ut, i den kalla vinterdagen.

    En spännande plats att besöka, även för mig som fick chansen först efter att huset försvunnit… Att följa en plats på detta sätt, och se hur den förändras kan vara väldigt fascinerande, spännande och ibland skrämmande… 🙂 Även om förändring sker till bättre eller sämre så verkar det som vi alltid kan vara säkra på en sak, platserna förändras. Tack för att ni tog mig med! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s