Fler svartvita analoga bilder…

(Torvarbetare, 1995)

(Fjällsippor, 1995)

(Spelande enkelbeckasin, 1985)

(Motljus, 1996)

(Fullmåne över Kullaberg, 1995)

Jag älskar svartvita bilder, vilket gör att jag väljer att visa fram fler nyinskannade svartvita analoga bilder. Samtliga av dessa är däremot konverterade till svartvitt i Photoshop, orginalbilderna är diabilder. Däremot tycker jag att dessa blev mer fascinerande än i färg. Samtliga av diabilderna var rätt så entoniga, därför gjorde jag om bilderna till svartvitt. Kanske gillar ni svartvitt lika mycket som jag?

Torvarbetaren är från Connemara på västra Irland. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 135mm. Avtonat gråfilter över bakgrunden som visar fjällen Twelve Bens. Fjällsipporna är från Burren på västra Irland. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 20mm. Schaktsökare för att undvika nackspärr och avtonat gråfilter över himlen. Den spelande enkelbeckasin är från Kaland söderom Bergen hemma i Norge. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 20mm. Inga filter. Motljusbilden visar lavastensraukar och magmaånga i Landmannalaugar på Island. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 28mm. Avtonat gråfilter. Fullmånen är från Kullaberg i Skåne, med Nikon F3 och 28mm. Även här med avtonat gråfilter.

De inskannade filerna är i övrigt nästan identiska med de analoga diabilderna.

Annonser

Om påknappar och avknappar…

(Speglingar, 2006)

Naturen erbjuder en ständig ström av bildmöjligheter. Antingen man vandrar i vildmarken på jakt efter björn och varg, eller att man sitter vid en liten vattenpöl och fascineras av alla de små ljusförändringarna i vattenytan. Som naturfotograf och bildskapare behöver jag aldrig leta länge efter något som kan ge en intressant bild. Antingen det nu är en älgtjur en tidig och blådisig höstmorgon, en liten vitsippa i en softig aprilskog – eller ett litet fascinerande blänk i en vattendroppe. Bilderna finns överallt för den som ser eller vill se. Antingen den nu är stämningsbilder, djurmöten, en fascinerande makrovärld – eller abstrakta bilder av form och ljus. Ibland blir det också ett bildsökande i den helt nonfigurativa bildvärlden. Utan förhållande till varken motiv eller verklighet. Bilder som enbart är till för att upplevas, som ingenting annat än en ren bildupplevelse. Utan beskrivningar eller förklaringar, utan geografisk tillhörighet – bilder helt utan ett synligt förhållande till naturen.

Jag är naturfotograf, men inte mer än att jag också kan göra många bilder som inte direkt kan kopplas till naturen. Jag är bildkonstnär, men inte mer än att jag också kan tillåta mig att fascineras av ett vackert djurmöte där jag mer försöker förmedla mötet än att ha några rent konstnärliga ambitioner. Men jag är en bildmänniska, bilder fascinerar mig! Att i en bild lyckas skapa en helhet, en känsla, något visuellt engagerande – för att förmedla ”något” från mig till en annan. Jag vill berätta något, inte i tal eller text – utan i en bild. Från naturen, från det ursprungliga – ibland från vildmarken, men oftast från den naturen vi har precis intill stugknuten. Den vi alla kan se och ha ett förhållande till. För jag är av den övertygelsen att man måste ha ett förhållande till det man fotograferar, och man måste vara engagerad till det man fotograferar – annars blir det oftast livlösa och statiska bilder.

Man kan se i en bild om fotografen har ett förhållande till det han eller hon fotograferar. Det är svårt att undvika, det är svårt att dölja ett oengagemang, det är svårt att dölja ett ointresse.

(Olja, 2009)

Det händer att jag är loj eller oengagerad när jag är ute med kameran. Då blir det inga bra bilder. Då blir det enbart några plikttrogna bilder, kanske välkomponerade eller välexponerade – men bilderna saknar själ och djup. Om jag inte varit i ett ”stim” av engagemang, temperament eller fascination – då är det lika bra att jag vilar kameran. Låter bli att fotografera, helt enkelt. Jag har varit i situationer när allt varit färdigt serverat; med spännande ljus, intressanta motiv och mer eller mindre unika händelser – men det har inte blivit några bra bilder. För att jag inte var tillräckligt inspirerad eller engagerad. Å andra sidan har jag varit i situationer när inget har varit spännande eller unikt, utan varit som vanligt – och det har blivit ett antal riktigt spännande bilder. Just för att jag varit full av en sprittande iver av inspiration och skaparglädje.

Med åren har jag lärt mig att allt handlar om en ”på-knapp” eller en ”av-knapp”. Och jag har lärt mig att påknappen inte alltid är på, men om jag ger mig till tåls så kommer det att lossna. Att stressa fram ”något” fungerar sällan. Ibland är jag igång direkt, men det kan också ta tid – jag behöver ”landa” på en plats innan bilderna har en möjlighet att börja komma. Och tiden innan det börjar ”lossna” brukar jag använda för att fika eller ta det lugnt. Inget stress, ingen prestationsångest, inga krav… En stressig fotograf, full av prestationsångest och med högt ställda krav till sig själv – det blir ingen bra fotograf. Jag vet så innerligt väl vad jag pratar om!

Entusiasmen, glädjen, känslan, engagemanget – däri ligger hela hemligheten till att kunna skapa bra bilder. Oavsett vart du är, oavsett tid på dygnet eller året. Oavsett om det är ett ovanligt eller alldagligt motiv. Det är inte motivet som gör bilderna, det är fotografen!

(Speglingarna är från Sunnäsbruk i Hälsingland, 22 april 2006. Kameran var Samsung Pro 815 och brännvidden 210mm. Bländare 4 och 1/160 sekund. Inga filter, färgerna är hus i solsken som speglas i vattnet. Oljan är från Gysinge i Gästrikland, 13 april 2009. Kameran var Samsung Pro 815 och brännvidden 28mm. Bländare 8 och 1/100 sekund. Inga filter, blåtonen kommer från den blå himlen som reflekteras i spilloljan vid en parkeringsplats. Frostkristallerna är från Kilbo i Hälsingland, 16 december 2007. Bilden är gjord inifrån ödetorpet och ut mot kvällshimlen. Kameran var Samsung GX-10 och brännvidden 40mm. Bländare 4.5 och 1/30 sekund. Inga filter.)

(Frost på fönster, 2007)

Några rådjursbilder…

(Rådjur 1, 2010)

(Rådjur 2, 2011)

(Rådjur 3, 2008)

(Rådjur 4, 2010)

(Rådjur 5, 2006)

Det däggdjuret jag har i synnerhet flest bilder på är rådjuret. Från åren i Skåne har jag ett större antal analoga bilder, och bland de digitala bilderna är de flesta från åren i Hälsingland och numera från skogarna runt Mullsjö. Visar här fem olika bilder, fotograferade vid olika tillfällen under de senaste åren. Rådjur 1 är från Risa utanför Mullsjö. Rådjur 2 är från Utvängstorp norr om Mullsjö. Rådjur 3 är från Brattåsen i Värmland. Rådjur 4 är från Kyrkarp norr om Mullsjö. Rådjur 5 är från Marmaverken i Hälsingland. Rådjur 5 är med Nikon D100, de andra med Nikon D200. Samtliga med 400mm.

Bland det viktigaste för mig när jag fotograferar däggdjur och även rådjur är att försöka fånga ett uttryck. Antingen att jag väntar in en händelse; eller att jag försöker förstärka uttrycket genom ljus, perspektiv eller utsnitt. Bländare 2.8 på samtliga bilder. Slutartiderna har varit 1/1600 sek (rådjur 1), 1/400 sek (rådjur 2), 1/500 sek (rådjur 3), 1/250 sek (rådjur 4) och 1/640 sek (rådjur 5).