3 + 3…

(Enkel matte, 2012)

Gulsparvar. I flykt. Från idag. 400mm. 1/1000 sek.

Räven Rasmus…

(Rasmus, 2005)

Medan snön fortsätter att vräka ner här i Mullsjö, så bjuder jag på en mer somrig bild från Henninge i Hälsingland. 10 augusti 2005. Bilden gjorde jag med 24mm på 1/10 sekund. En bild som jag visat tidigare enbart vid ett fåtal tillfällen. Men det är en bild som har växt till sig med åren. Kanske gillar ni bilden också?

Naturfotograf eller konstnär…

(I skogen, 2006)

Under alla år har jag gjort mina egna bilder. Ibland har de blivit för konstiga för naturfotomiljön, ibland har de blivit för naturfotografiska för konstmiljön… Känslan att tillhöra en miljö, men samtidigt vara för speciell för att tillhöra den. Inte alltid helt enkelt, men mitt eget skapande har alltid varit min ledstjärna. Även om jag känner att jag kan tillhöra en grupp eller miljö, så har jag heller inte velat anpassa mig. För, varför ska jag göra som alla andra, om det inte kunde kännas övertygande för mig i mitt eget skapande.

Jag har alltid manipulerat, alltid skapat, alltid varit speciell. En udda kuf som naturfotomiljön haft svårt att placera eller kategorisera. Fast i allt detta så har jag också alltid känt att jag tillhört naturfotomiljön mer än att tillhöra den mer svävande konstmiljön. Jag vet ju så alldeles utmärkt själv, att om det inte varit för mitt stora naturintresse så hade jag inte fotograferat. Jag är inte enbart fotograf, jag är naturfotograf! Något jag under alla år burit med stor stolthet. Men det har varit en tillhörighet som varit allt annat än friktionsfri… Antingen gör man naturfotobilder, enligt allehanda normer och regler – eller så gör man som Terje…

Nu när jag gjort det jag gjort; manipulerat med lodjursbilder och dessutom ljugit – då blir krocken ännu större. Delar av naturfotomiljön har öppet kritiserat och även hånat mig på alla plan, ibland långt över vad jag egentligen gjort. Jag har givetvis bett om förlåt, jag har erkänt – och jag har givetvis lovat att aldrig göra något sådant flera gånger. Jag har däremot inte lovat att sluta med att manipulera, för det har jag egentligen alltid gjort – utan jag ska givetvis i fortsättningen inte ljuga på det sätt jag gjort med de ungefär 100 bilderna jag erkänt. Jag kommer fortsätta med mitt bildskapande på det sätt jag gjort i övrigt. Mina bilder, mina naturbilder – antingen det nu är naturfotografi eller konst. Eller både och, eller ingetdera för den delen…

Men jag kan lova att de till hundra procent är mina egna, även om de nu inte skulle tillhöra något fack…

Jag kanske är en usel naturfotograf, vilket några med stor förtjusning skrivit ett antal gånger. Jag kanske är en usel konstnär, vilket också några med förtjusning skrivit ett antal gånger. Vad jag däremot fortstått är att det är inom naturfotomiljön jag blivit utdömd som både naturfotograf och som konstnär. Från konstmiljön har tongångarna hittills enbart varit positiva, även mitt i all uppståndelse som varit de senaste fem månaderna.

Det finns naturfotografer där ute som hoppas att jag ska bli både sårad och uppgiven. Att jag ska sluta fotografera, och kanske börja samla på frimärken istället. Som om det skulle påverka mig.

Jag som under hela min karriär fått höra så mycket om mina bilder… Jag kommer givetvis fortsätta med att vara mig själv, ännu mera. Att fotografera natur på mitt sätt, att skapa de bilder jag vill göra, att manipulera något helt kopiöst – som jag även gjorde på den analoga tiden. Men jag har heller aldrig döljt vad jag gjort, alltid varit ärlig med mitt skapande. Både under kurser och föreläsningar, eller i artiklar och böcker. Fram tills jag nu gjorde det jag gjorde…

Vad som nu gäller för mig är att sätta en parantes runt det jag gjort, och i ännu större grad hitta tillbaka till mig själv och det egna skapandet. Och sedan inte under några omständigheter vara oärlig, varken mot andra eller mig själv. Om sedan mobben skulle fortsätta, så gärna för mig. Jag håller ju på med mitt, och tänker fortsätta utveckla mitt bildskapande i min takt – och efter mina intentioner. Inte andras.

Om jag sedan fotograferar lodjur, vargar, landskap, abstraktioner, isdetaljer, vitsippor eller något annat. Så är det min ensak. Om jag sedan är naturfotograf eller konstnär, så bryr jag mig inte. Jag kommer vara fullt upptagen med att göra MINA bilder!

Dessutom har jag även börjat med att filma – men det är en helt annan historia…

Fem maffiga landskap…

(Knuthöjdsmossen, 1996)

(Trollehallar, 1997)

(Connemara, 1995)

(Josefinelust, 1996)

(Byrums raukar, 1994)

Det finns tillfällen då skapandet får sättas lite åt sidan. När tillfället och platsen bjuder på det mesta av sig själv. Då gäller det mer att jag arbetar koncentrerat med att samla intrycken i en helhet som förmedlar detta. Att arbeta med kompositionen, kameravinkeln, perspektivet, exponeringen av ljuset, eventuella filter – och att försöka visualisera just tillfället på bästa möjliga sätt. Dessa 5 nyinskannade analoga bilder är åt just det hållet.

Bilden från Knuthöjdsmossen i Västmanland är fotograferat vid soluppgången. Platsen var magisk med sina torrakor, ljuset, färgerna. 28mm och ett avtonat gråfilter fångade detta. Bilden från Trollehallar i Skåne är fotograferat just när den första snön hade fallit, och solen kom tillbaka. Ravinen med sina djupa skuggor, i kontrast till de solbelysta partierna uppe i kanterna, kunde fånga något av detta. 28mm och avtonat gråfilter. Bilden från Recess i Connemara på västra Irland visar det karakteristiska öppna fjäll- och hedlandskapet. Långt bort ser man små detaljer från några ensliga gårdar. Två avtonade gråfilter över himlen gav mig det djupet i ljuset som jag sökte efter, tillsammans med 270mm. Bilden från Josefinelust på Kullaberg i Skåne är en mer typisk skymningsbild. Avtonat gråfilter och 28mm gav mig inramningen, sedan väntade jag ut vågorna för att få fram den helhet jag önskade. Bilden från Byrums raukar på norra Öland är fotograferat sent i skymningen, precis när månen visade sig över raukarna. 28mm och avtonat gråfilter.

De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna.

De mystiska detaljerna…

(Det första landskapet, 1996)

(Samlade i ljuset, 1997)

(Döden på båttur, 1997)

(Iskungens sal, 1988)

(Nifelheim, 1999)

Under alla år har jag haft en särskild fascination för de abstrakta bilderna. Fotografiska bilder som genom sin mystik visar något helt annat än den vanliga verkligheten. Visar här 5 nyinskannade sådana bilder.

”Det första landskapet” är från Leirhnjúkur på norra Island. Bilden är en dubbelexponering med två olika utsnitt från samma ställe. ”Samlade i ljuset” är från Sandön i Skåne, och är en bild gjord med 270mm och bländare 64 – vilket skapar ett stort skärpedjup i ett tät utsnitt. På så sätt skapar jag illusionen av helt andra former på sandstranden i det skarpa motljuset. ”Döden på båttur” är en kamerarörelse i skarpt motljus. Heltonade gråfilter för att få en lång slutartid. Olika trädrötter i motljuset mot det blänkande vattnet skapar då något helt annat. ”Iskungens sal” är en detaljbild från istappar där jag arbetat med bakgrundsljuset för att skapa ljusformer och färgbrytningar. ”Nifelheim” är en detaljbild av is på ett fönster, fotograferat inifrån och ut mot kvällsljuset.

Något av det mest fascinerande med de abstrakta fotografiska bilderna är att de just är fotografiska, och därför automatiskt förväntas ha något koppling till en verklighet. Om bilderna då visar något fantasifullt och ”overkligt” blir det en extra stark effekt.

De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna.