(Inishmore, 1995)
(Storamölla, 1989)
(Norrviken, 1988)
(Breiðavik, 1995)
(Gullfoss, 1995)
Svartvita bilder ligger mig varmt om hjärtat. Visar här fem landskapsbilder som jag i efterhand konverterat till svartvitt i Photoshop. Bilderna är nyinskannade diabilder som jag tycker blev mer intressanta i just svartvitt. Bilden från Inishmore, en av öarna i Aran Islands på västra Irland, är fotograferad med Nikon F3 och 20mm. Avtonat gråfilter över himlen. Bilden från Skånes tredje högsta vattenfall utanför Ängelholm är fotograferat med Nikon F3 och 16mm fisheye. Bilden från Norrviken utanför Båstad i Skåne är fotograferat med Nikon F3 och 20mm. Avtonat gråfilter över himlen. Bilden från Breiðavik på västra Island är fotograferat med Nikon F3 och 28mm. Avtonat gråfilter över himlen. Bilden från Gullfoss på Island är fotograferat med Nikon F3 och 28mm. Avtonat gråfilter även här. Ingen av bilderna är multiexponeringar, och bortsett från konverteringen till svartvitt så är de inskannade filerna i övrigt nästan identiska med de inskannade analoga bilderna.
Terje Hellesø 
Bilden från Inishmore är riktigt grym, tummen upp.
Hoppas du tar dig ur din kris och återkommer som en aktiv fotograf och lärare/föreläsare.
Alla människor har rätt att ta ett felsteg ibland utan att behöva bli utstött för resten av livet för det.
Helt fantastiska bilder Terje och visst är svartvitt väldigt vackert.
Jag har ett antal tusen bilder kvar efter min morfar och det är till 90% s/v bilder och jag skannar av dom när jag känner för det då och då.
Bilden storamölla 1989 fastnade jag väldigt mycket för…. en favorit hos mig, underbar bild 🙂
mvh micke
ps fotar du fortfarande analogt nuförtiden vid sidan av det digitala…. ser att dessa bilder är ifrån 1995 och 1988-89
Jag uppskattar Storamölla, 1989 näst.
Inishmore känns inte riktigt genomarbetad annars skulle denna vara faoborit. Det finns något i den bilden som inte sitter bra ihop med min uppfattning och ide om vad du vill förmedla. Kanske en kraftigare beskärning av vänster sida kan hjälpa.
/Thomas,
Tack Jörgen, Micke och Thomas för era fina kommentarer! 🙂
Jörgen: Det tänker jag på något sätt göra. Jag jobbar mycket med mig själv och blir allt starkare.
Micke: Har inte fotograferat analogt sedan 2006, men har kvar all analog utrustning – så det kan bli analog fotografering igen när jag skulle känna för det. 🙂
Thomas: Det blir så ibland att vissa bilder inte när ända fram. Själv är jag mycket förtjust i bilden från Inishmore, men förstår att alla inte kan tycka så. Bilden från Storamölla är en sådan ”smygare” som funnits där i alla år men som jag tidigare inte lyft fram och visat. 🙂
Hej Terje
Givetvis är det vad du tycker som är det viktiga och mina personliga tolkningar är just detta personliga.
jag har funderat på bilden och kommit fram till att jag personligen tycker att den är för statisk.
Den använder sig av central pesrpektiv med korset nära mitten. Båda dessa drar till sig uppmärksamheten. Vidare hjälper murarna att stärka detta genom de diagonala kors som de bildar. Så du vill att centrum skall stärkas. Hus grunden bildar sedan en ram där blicken följer runt i en cirkel och kommer inte loss utan att betraktaren måste anstränga sig. Lyftes blickenm fastar den sedan på bakgrunden med dess hus och träd där den hoppar fram och tillbaka mellan dem vilket ger mig en känsla av oro. förgrunden är rätt ointressant och hjälper inte till att flytta blicken framåt igen. Däremot hoppar blicken tillbaka till korset..
Vidare använder du dig av en låg horisont dov sv/v skala samt kristusgestalten som har blicken riktat snett neråt. förmedlar nedstämndhet7depression.
Så oro, lung och nedstämdhet ger ett otydligt budskap enligt min uppfattning.
Nu kanske du förstår hur mycket jag inte har snappat up i dina kurser genom åren
/Thomas
Hej Terje,
Är det Stora Mölla vid Källna? Mycket fin bild. Där har man klättrat ner några gånger. Det är ju i mina hemtrakter.
Mvh
Patrik
Tack igen Thomas, och tack till dig Patrik! 🙂
Thomas: Jag arbetade med centralperspektivet som du ser, och var rätt fascinerad av kontrasten meallan det intima i korset och alla linjer och horisontella detaljer i det sterila landskapet. Ingen depression, utan mer om att det lilla ljusa och oförstörbara i det stora och kalla och grå.
Patrik: Visst är det Storamölla vid Källna. En fantastisk plats! Har inte varit där sedan 2000, så jag vet inte om det ändrats mycket. Men under de 15 åren jag bodde i Ängelholm var Storamölla ett frekvent besöksmäl. Och alltid blev det nya bilder. 🙂