Nosande och nysande hare…

Två bilder på skogsharen Krisse från Hallands Väderö i Skåne, i juli 1999. Båda är bland mina mest kända bilder och jag har visat dem vid ett flertal tillfällen. För ni som minns mina föreläsningar med diaprojektor då kommer ni säkert ihåg båda bilderna. Skogsharen Krisse följde jag under hela sommaren 1999, och det var först under juli som kontakten blev riktigt bra. Jag kunde sitta med kamera bara någon meter från henne, även när hon sov. Här ser ni en bild när hon nosar efter något ätbart och sedan en bild när hon nyser. Bilderna är gjorda med Nikon F5 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/15 sekund. Filmen var Ektachrome 100 VS, och bilderna är gjorda kort efter solnedgången. Inga filter eller multiexponeringar. De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga bilderna.

Annonser

Jag vill helst av allt bara få vara för mig själv…

(Skogshare, 1998)

Det finns de som vill att jag ska göra en pudel. Det finns de som vill att jag ska lägga alla korten på bordet. Det finns de som vill att jag ska försvinna. Det finns de som vill att jag ska sluta blogga. Det finns de som vill att jag ska sluta fotografera. Jag undrar lite försiktigt för mig själv varför så många vill så mycket, och varför så många känner ett behöv av att vilja lämna förlöjligande kommentarer i min blogg, för att sedan bli allt mer irriterade och ännu mer förlöjligande när jag väljer att inte publicera dessa. Samma personer som också försöker övertyga allt och alla om att jag själv skriver positiva kommentarer i min egen blogg.

Hur gör man en pudel? Hur lägger man alla korten på bordet? Hur bemöter jag dessa personer som väljer fortsätta att kritisera och ifrågasätta även de bilder som jag publicerar efterhand i min blogg. Varje gång jag publicerar en ny bild, så finns det ännu fler kort som jag behöver lägga på bordet. Varje gång jag skriver ett inlägg så irriteras personer över att jag fortsätter som om inget skett… Vad jag skriver vänds upp och ner på, allt jag skriver ifrågasätts – är jag öppen och ärlig så gör jag mig till martyr. Att jag dessutom är så hänsynslös att jag väljer att fortsätta publicera naturbilder; bilder som inte är manipulerade. För att visa att jag kan fotografera! För det kan jag ju inte…

Och hittar man inget ”bevis” för att jag fortsätter med att klippa och klistra, så måste bilden antingen vara från djurpark eller så är djuret uppstoppat. Att fortsätta att förlöjliga eller idiotförklara mig, är mer intressant och underhållande än att möta mig på ett seriöst sätt. Vilka bilder som är sanningar är fullständigt ointressant för vissa, det enda som är intressant är mina förfalskningar. Och därför är man heller inte intresserad av vad som är sanning, om sanningen inte är som man redan bestämt – att det är ännu en bild som är falsk, oavsett vad nu jag skulle säga.

Det finns personer som är övertygade om att samtliga av mina lodjursbilder är falska, att jag inte alls sett ett enda lodjur här i Mullsjöskogarna. Några av dessa letar nu med ljus och lykta i Mullsjöskogarna för att leta reda på vart jag är och fotograferar numera. Att jag medvetet väljer att skriva så lite som möjligt om vad jag för tillfället fotograferar, att jag inte skriver något alls om i vilket utsträckning jag fotograferar och vad jag arbetar med. Eller för den del inte alls berättar om hur mycket tid jag lägger ner i mitt fotograferande – den tystnad jag håller irriterar vissa personer. För tänk om… Tänk om jag kommer att publicera helt otroliga bilder så småningom, bilder som inte alls är manipulerade, och där ledande experter kan intyga äktheten – och att jag inte ljög så förbannat mycket om allt som vissa vill få det till.

Jag ska göra en pudel eller lägga alla korten på bordet. Kommer alla dessa andra också göra det samma, när man börjar förstå framöver hur verkligheten egentligen varit? Och hur kommer dessa personer rättfärdiggöra sina kommentarer om mig i olika sammahang?

Jag vill egentligen enbart få vara ifred. Till er som letar efter något att ifrågasätta eller förlöjliga; kan ni inte sluta läsa min blogg? Låt min blogg få vara ifred, besök den inte alls. Det finns hur många andra fina naturfotobloggar som helst, bloggar med äkta naturbilder att titta på istället. Bloggar som innehåller enbart bilder helt och hållet utan manipuleringar; utan uppstoppade djur eller att det inte finns bilder från djurparker där naturfotografen ljuger. Det finns andra naturfotobloggar som säkerligen innehåller mer bilder, mer spännande bilder, mer sanna berättelser, mindre självömkan. Bloggar gjorda av naturfotografer som mår bättre än vad jag gjort de senaste fyra månaderna. Så kan ni i lugn och ro få se bra naturbilder, bilder där ni inte behöver irritera er eller bli misstänksamma…

Sluta läsa min blogg, sluta ifrågasätta mina bilder – flera av er har ju redan i upprepade kommentarer velat förklara för mig att jag är en usel fotograf och att jag måste vara världens sämsta naturfotograf. Det måste ju finnas andra naturfotografers bloggar ni då istället kan lägga all fokus på. Som är mer intressanta för er, och där ni inte har underlag för att bli lika irriterade… För er skull.

Till alla er andra som verkligen uppskattar min blogg och även mina bilder; ett stort tack till er alla! Ert stöd är värt hur mycket som helst för mig, även om det finns de som tror ni inte existerar. Jag skriver ju alla era fina kommentarer själv…

Eller?

(Bilden på skogsharen är från Hallands Väderö i Skåne, i maj 1998. Kameran var Nikon F5 och brännvidden 500mm. Bländare 4 och 1/1500 sekund. Filmen var Fujichrome Velvia på 50 ISO. Inga filter eller multiexponering. Den digitala filen är nästan identisk med den inskannade analoga bilden.)