(1)
(2)
(3)
(4)
(5)
En serie svartvita bilder från dagens utflykt till Ryfors gammelskog utanför Mullsjö. Kameran var Pentax K7 och samtliga bilder är dubbelexponeringar på bländare 32, med varierande brännvidder och slutartider. Samtliga bilder på 3200 ISO för att få fram en grov struktur. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.
(Bild 1 – Gammelskogen 1, 2011)
(Bild 2 – Gammelskogen 2, 2011)
(Bild 3 – Gammelskogen 3, 2011)
(Bild 4 – Gammelskogen 4, 2011)
(Bild 5 – Gammelskogen 5, 2011)
(1)
Tänk dig ett internationellt språk som alla känner till men som samtidigt är nästan helt okänt. Tänk vidare att tusentals människor använder det varje dag, men där få egentligen vet hur man använder det för att kommunicera.
Jag tänker på bildspråket. Ett helt fantastiskt språk; så omfattande, så uttrycksfullt – och så fantastiskt på att förmedla stämning och känslor.
Men få människor vet hur man läser en bild – fotograferna är inga undantag!
En fotografisk bild förväntas ju enbart konstatera det uppenbara. Vi ser motivet och vi ser ljuset. Vi förundras över fotografens förmåga att bemästra tekniken, eller snabbheten att fånga situationen eller motivet på bild. Men vi ser inte vad bilden förmedlar utöver detta; symboliken, alla detaljerna, finesserna.
Fotograferna är sämst på att verkligen se bilder. Eller så är vi yrkesskadade! Den fantastiska fotografiska bilden blir till en gissningstävling där den som är bäst på att gissa är den duktigaste… Av någon konstig anledning så tittar vi fotografer inte på andra fotografers bilder för att vi är genuint intresserade av fotografiska bilder. Vi vill enbart ha goda recept till hur vi själv kan göra liknande bilder.
Fotografi är inte konst, utan någon form för teknisk sporttävling…
I detta blir vi specialister som enbart tittar på utövare som ligger närmast det man själv sysslar med – naturfotografer ser enbart på naturbilder, gatufotografer enbart på gatubilder… Helt enkelt för att vi är fokuserade på att kunna göra likadant själva. För naturfotografen är naturen det intressanta, inte bilden…
Jag har genom åren besökt många fotoklubbar här i Sverige. I de flesta av dessa har man en månadstävling eller att man har någon form för bilddiskussion. Målet är ju att medlemmarna ska bli bättre fotografer.
Därför förvånas jag över den totala oförmågan att kunna prata om bilder. Man har inte orden eller begreppen – då blir det betydligt lättare att prata om teknik, eller att försöka lista ut recepten till de bra fotografiska bilderna.
(2)
Hur många gånger har jag inte visat någon bild och första frågan om bilden har varit: Vilken bländaröppning använde du? Eller att en kvällsbild får kommentaren: Snyggt ljus, men vad använde du för objektiv?
Var inne på Fotosidan (www.fotosidan.se) för ett tag sedan och tittade runt lite nyfiket på bilder som olika fotografer hade lagt ut för att få kommentarer från andra fotografer. En naturfotograf hade lagt ut en spännande abstrakt bild på rörligt vatten i blått skymningsljus. I vattnet fanns det några svarta runda stenar. Bilden var ljuvlig, suggestiv och originell. Första kommentaren fotografen fick var: Vilken slutartid använde du?
Hur tänker man då, var inte bilden intressant?
Varför ser man inte det rörliga vattnet, det blå ljuset, stenarnas runda former eller att bilden har en särskild stämning i sig? Kan man få en upplevelse av den blå färgen på ett känslomässigt plan? Finns det någon symbolik i bilden? Är bilden enbart slutartidsmässigt intressant?
Varför blev det sedan ingen längre diskussion under bilden? Varför ville ingen läsa bildspråket? Är det mer intressant med en gissningstävling eller en frågetävling?
Det är väl på Fotosidan som det är i fotoklubbarna – alla vill lära sig att bli bättre fotografer. Man tror att om man bara följer recepten noggrant så blir man en bra kock!
Någon sa till mig för inte så länge sedan att den svenska fotomiljön består av 200 000 människor som är evigt frågvisa studenter – och 20 fotografer!
Så är det i de svenska fotoklubbarna, så är det i de svenska fototidskrifterna – så är det i den svenska fotomiljön. Tävlingar, tävlingar, tävlingar – och mycket teknik! Bildspråket har inte en chans att få komma till tals.
Tänker på den svenska turisten på semester i Spanien som i affären envisas med att göra sina första försök på att prata spanska… Alla i affären börjar skratta. Den svenska turisten uppfattar att han varit rolig – men vet inte varför han varit det…
Om fotograferna hade fått veta hur mycket deras bilder berättar om dem själva så hade de inte vågat visa fram dem…
(Bilden på renarna är från Valdalsfjellet i Norge, 2 september 2006. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/1600 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand. Bilden på styvmorsviol är från Skärså i Hälsingland, 5 juni 2006. Kameran var Nikon D100 och brännvidden 210mm. Bländare 5.6 och 1/125 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand. Bilden på silvertärnorna är från Fårö på Gotland, 11 juni 2007. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 18mm. Bländare 5.6 och 1/2500 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand. Texten har tidigare varit publicerad.)
(Bild 1 – Renar, 2006)
(Bild 2 – Styvmorsviol, 2006)
(Bild 3 – Silvertärnor, 2007)
(3)
Terje Hellesø 