När det inte är natur…

(1)

Jag kallar mig för naturfotograf, inte fotograf. Det är medvetet, men också naturligt. Det är natur jag i första hand fotograferar; antingen det nu är landskap, djur eller växter. Men det blir inte enbart natur. Ibland fotograferar jag annat…

Däremot fotograferar jag sällan annat än natur, som yrkesaktiv. När jag fotograferar andra motiv är det av egen fri vilja, mer än genom olika professionella uppdrag. Dels för att jag är fascinerad av bildskapandet, oavsett vilka motiv jag har framför kameran – men i första hand också för att det är en viktig lärdom och att det kan utveckla mig som naturfotograf.

Jag inspireras också av andra fotografer, inte enbart av naturfotografer. I bokhyllan har jag många fina böcker med bilder av bl.a. Henri Cartier-Bresson, W Eugene Smith, Anders Petersen, Bill Brandt och Walker Evans. Några av mina favoritfotografer som Ernst Haas, Minor White, Paul Caponigro och Edward Weston var heller inte enbart naturfotografer.

Det fascinerande är bildspråket och att utveckla den egna personliga bildstilen – oavsett vilka motiv man fotograferar. Antingen jag vandrar runt i den gamla urskogen eller i Stockholms innerstad, så gör jag mina egna bilder! Bilder som förmedlar mina intentioner, mina uttryck och med den symboliska grunden jag ofta eftersträvar.

Jag känner många naturfotografer som inte resonerar så. Naturfotografer som enbart fotograferar natur, som enbart har naturfotoböcker i bokhyllan, som enbart går på naturfotoutställningar och som enbart kommenterar naturbilder från andra naturfotografer. Specialister på natur, men också insnöade som bildskapare!

Antingen man är naturfotograf, porträttfotograf, gatufotograf eller sportfotograf – så är vi alla fotografer. Varför ska vi då delas in i olika läger? Varför delar vi oss själva in i olika läger? Varför försöker vi rättfärdiggöra oss själva, genom att tona ned andra fotografer?

Jag har mött gatufotografer och konstfotografer som tycker att naturfotografer är mindre vetande och mer primitiva i sitt bildskapande. Naturfoto anses inte tillräckligt fint! Men jag har också mött många naturfotografer som tycker att gatufotografer och konstfotografer bara är allmänt flummiga, inte kan komponera och är urusla på fototeknik.

Varför är det så?

När ska vi lära oss att ett fotografi är ett fotografi? När ska vi lära oss att se längre än till motiven? När ska vi fotografer lära oss att det är en väsentlig skillnad på motiv och bild?

Är svartvitt finare eller bättre än färg? Är en bild på en vacker solnedgång mer ytlig än en bild på en fattig tiggare på stan? Är ett fotografiskt höftskott med sned horisont och oskärpa från en stressig stadsmiljö mer konstnärlig än en noggrant komponerad landskapsbild på ett vattenfall i blått skymningsljus med både Gyllene snitt och vackra s-linjer? Där kameran dessutom var tryggt förankrad på ett jättestativ…

När ska vi fotografer börja lära oss att verkligen se bilderna? Att kunna se bortom både motiv och teknik.

Jag är naturfotograf och jag skäms inte för att kalla mig för det. Men tro inte att det enbart finns naturbilder i arkivet. Tro inte att det enbart finns maffiga naturfotoböcker i bokhyllan.

Alla dessa förutfattade meningar… Varför finns de? När jag varit på olika fotoutställningar och fastnat framför en svartvit bild från New York eller Paris så kan fotografen ibland komma fram till mig och förvånat säga: ”Inte visste jag att du var intresserad i dessa motiv Terje, du som är naturfotograf…”

Jag älskar den fotografiska bilden, som helhet. Jag kan fastna i den fotografiska bildens förmåga att förmedla ett särskilt uttryck; att med en blandning av ljus, motiv, teknik och fotografens personlighet kunna förmedla något till mig som bildbetraktare. Något som berör och engagerar.

Om det sedan är en bild på en björn, en nerdrogad hora i Paris eller ett vackert stilleben på rostna spik i speciell studiobelysning – det spelar absolut ingen roll! Alla är de fotografiska bilder som har sina olika sätt att förmedla något.

Och jag älskar dessa fotografiska bilder!

(Den översta bilden är från Jönköping och fotograferad med Pentax K20D och 39mm. Bländare 8 och 1/25 sekund. Rödfilter och fotograferad direkt i svartvitt i kameran. Ingen multiexponering och inga ändringar i Photoshop i efterhand. Bilden under visar Ludde och är fotograferad i hans skogskoja utanför Vallsta i Hälsingland, 8 maj 2006. Kameran var Samsung Pro 815 och brännvidden 200mm. Bländare 4 och 1/50 sekund. Inga filter eller multiexponering. Fotograferad i svartvitt direkt i kameran. Inga ändringar i Photoshop i efterhand. Texten har tidigare varit publicerad.)

(Bild 1 – Asfalt, 2011)
(Bild 2 – Ludde, 2006)

(2)

Annonser

Kraftig blåst i Mullsjö idag…

(1)

Det blåser riktigt ordentligt i Mullsjö idag, det känns som ordentliga stormbyar emellanåt. Jag kommer då tänka på alla de stormar som jag tillbringat på Hovs hallar under den tiden jag bodde i Skåne. Faktiskt vistades jag där även under en orkan vintern 1989. Det var en speciell känsla, då luften var full av klibbigt salt och stränderna var helt täckta av skum. Denna bild är från en stormig dag 1997. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 270mm. Bländare 64 och 1/8 sekund. Fujichrome Velvia på 50 ISO. Inga filter eller multiexponering. Den inskannade filen är nästan identisk med den analoga diabilden.

(Bild 1 – Full storm, 1997)

Ryttlande silvertärna…

(1)

Bilden är från Fårö på Gotland, 15 juni 2007. Närmare bestämt vid Langhammars. Jag höll på under hela kvällen med att försöka göra olika flyktbilder på de fiskande tärnorna. Det blev rätt många bilder, och detta är en av dessa. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 180mm. Bländare 11 och 1/640 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.

(Bild 1 – Ryttlande silvertärna, 2007)

Gråtruten lyfter…

(1)

Kanske är detta en av mina bästa fågelbilder, åtminstone enligt flera som sett bilden. Både som inskannad digital bild och som diabild i diaprojektorn. Bilden är från Hovs hallar i Skåne, sommaren 2001. Jag hade varit där ungefär två veckor tidigare och fick se gråtruten lyfta från den samma stenen. Jag såg då upprepningen av former i fågeln och öppningen i klippan i bakgrunden. Jag var nu alltså tillbaka till samma plats i ungefär samma kvällsljus, och tänka sig att gråtruten satt på den samma stenen…

Kameran var Nikon F5 och brännvidden 800mm. Bländare 5.6 och 1/1000 sekund. Jag behövde inte sitta och vänta så länge innan gråtruten lyfte, på samma sätt i samma riktning som två veckor tidigare. Denna gång var jag däremot beredd och hann trycka av en serie bilder, där just denna är den bästa bilden och visar den spännande formupprepningen.

Bilden kunde däremot ha blivit ännu mer genial, då kort efter att gråtruten hade flugit ur bilden så passerade en segelbåt på horisontlinjen i öppningen. Tänk om segelbåten hade varit precis i öppningen, precis när gråtruten lyfte…

Hmmm… Men det kanske kommer flera tillfällen så småningom.

(Bild 1 – Gråtruten lyfter, 2001)

Karlavagnen…

(1)

En analog bild från Skinnarodden vid Femunden i Norge, i september 1999. Inskanningen är rätt taskig med rätt mycket svarta ränder, så det behövs en bättre inskanning framöver. Men jag gillar känslan i bilden och väljer att visa den iallafall. Kameran Nikon F3 och brännvidden 28mm. Bländare 2.8 och 1 minut slutartid. Filmen var Ektachrome 100 VS. Den inskannade filen är nästan identisk i sina toner och färger till den analoga diabilden.

(Bild 1 – Karlavagnen, 1999)

Trollen finns överallt…

(1)

Under många år har jag haft en förkärlek för att fånga olika ögon när jag gör mina skogsbilder. Igår blev det några fler sådana bilder under en kortare skogspromenad här i Mullsjö. Ibland använder jag blixtar eller ficklampor, men oftare använder jag det som naturen för tillfället erbjuder. Här var det ljusfläckar från himlen som gav mig två ögon. Jag älskar att göra skogsbilder som har en dold och trolsk känsla i sig.

Kameran var Pentax K20D och brännvidden 85mm. Bländare 8 och 0.4 sekunder slutartid. Fotograferad i svartvitt direkt i kameran med ett grönfilter för att få den gråskala jag önskade. Enkelexponering och inga ändringar i Photoshop i efterhand.

(Bild 1 – Trollet i skogen, 2011)

I fredags…

(1)

En bild från strandpromenaden i Jönköping. En storskarv flaxar till på en sten. Fotograferar med Pentax K20D och 55mm. Miljöbilder på fåglar kan säga mer än de klassiska närbilderna. Här valde jag att ge mycket uppmärksamhet till trädet i förgrunden. Bländare 8 och 1/100 sekund. Fotograferade i svartvitt direkt i kameran, med orangefilter för att få gråskalan som jag ville. Enkelexponering och inga ändringar i Photoshop i efterhand.

(Bild 1 – Storskarv, 2011)