(1)
Jag kallar mig för naturfotograf, inte fotograf. Det är medvetet, men också naturligt. Det är natur jag i första hand fotograferar; antingen det nu är landskap, djur eller växter. Men det blir inte enbart natur. Ibland fotograferar jag annat…
Däremot fotograferar jag sällan annat än natur, som yrkesaktiv. När jag fotograferar andra motiv är det av egen fri vilja, mer än genom olika professionella uppdrag. Dels för att jag är fascinerad av bildskapandet, oavsett vilka motiv jag har framför kameran – men i första hand också för att det är en viktig lärdom och att det kan utveckla mig som naturfotograf.
Jag inspireras också av andra fotografer, inte enbart av naturfotografer. I bokhyllan har jag många fina böcker med bilder av bl.a. Henri Cartier-Bresson, W Eugene Smith, Anders Petersen, Bill Brandt och Walker Evans. Några av mina favoritfotografer som Ernst Haas, Minor White, Paul Caponigro och Edward Weston var heller inte enbart naturfotografer.
Det fascinerande är bildspråket och att utveckla den egna personliga bildstilen – oavsett vilka motiv man fotograferar. Antingen jag vandrar runt i den gamla urskogen eller i Stockholms innerstad, så gör jag mina egna bilder! Bilder som förmedlar mina intentioner, mina uttryck och med den symboliska grunden jag ofta eftersträvar.
Jag känner många naturfotografer som inte resonerar så. Naturfotografer som enbart fotograferar natur, som enbart har naturfotoböcker i bokhyllan, som enbart går på naturfotoutställningar och som enbart kommenterar naturbilder från andra naturfotografer. Specialister på natur, men också insnöade som bildskapare!
Antingen man är naturfotograf, porträttfotograf, gatufotograf eller sportfotograf – så är vi alla fotografer. Varför ska vi då delas in i olika läger? Varför delar vi oss själva in i olika läger? Varför försöker vi rättfärdiggöra oss själva, genom att tona ned andra fotografer?
Jag har mött gatufotografer och konstfotografer som tycker att naturfotografer är mindre vetande och mer primitiva i sitt bildskapande. Naturfoto anses inte tillräckligt fint! Men jag har också mött många naturfotografer som tycker att gatufotografer och konstfotografer bara är allmänt flummiga, inte kan komponera och är urusla på fototeknik.
Varför är det så?
När ska vi lära oss att ett fotografi är ett fotografi? När ska vi lära oss att se längre än till motiven? När ska vi fotografer lära oss att det är en väsentlig skillnad på motiv och bild?
Är svartvitt finare eller bättre än färg? Är en bild på en vacker solnedgång mer ytlig än en bild på en fattig tiggare på stan? Är ett fotografiskt höftskott med sned horisont och oskärpa från en stressig stadsmiljö mer konstnärlig än en noggrant komponerad landskapsbild på ett vattenfall i blått skymningsljus med både Gyllene snitt och vackra s-linjer? Där kameran dessutom var tryggt förankrad på ett jättestativ…
När ska vi fotografer börja lära oss att verkligen se bilderna? Att kunna se bortom både motiv och teknik.
Jag är naturfotograf och jag skäms inte för att kalla mig för det. Men tro inte att det enbart finns naturbilder i arkivet. Tro inte att det enbart finns maffiga naturfotoböcker i bokhyllan.
Alla dessa förutfattade meningar… Varför finns de? När jag varit på olika fotoutställningar och fastnat framför en svartvit bild från New York eller Paris så kan fotografen ibland komma fram till mig och förvånat säga: ”Inte visste jag att du var intresserad i dessa motiv Terje, du som är naturfotograf…”
Jag älskar den fotografiska bilden, som helhet. Jag kan fastna i den fotografiska bildens förmåga att förmedla ett särskilt uttryck; att med en blandning av ljus, motiv, teknik och fotografens personlighet kunna förmedla något till mig som bildbetraktare. Något som berör och engagerar.
Om det sedan är en bild på en björn, en nerdrogad hora i Paris eller ett vackert stilleben på rostna spik i speciell studiobelysning – det spelar absolut ingen roll! Alla är de fotografiska bilder som har sina olika sätt att förmedla något.
Och jag älskar dessa fotografiska bilder!
(Den översta bilden är från Jönköping och fotograferad med Pentax K20D och 39mm. Bländare 8 och 1/25 sekund. Rödfilter och fotograferad direkt i svartvitt i kameran. Ingen multiexponering och inga ändringar i Photoshop i efterhand. Bilden under visar Ludde och är fotograferad i hans skogskoja utanför Vallsta i Hälsingland, 8 maj 2006. Kameran var Samsung Pro 815 och brännvidden 200mm. Bländare 4 och 1/50 sekund. Inga filter eller multiexponering. Fotograferad i svartvitt direkt i kameran. Inga ändringar i Photoshop i efterhand. Texten har tidigare varit publicerad.)
(Bild 1 – Asfalt, 2011)
(Bild 2 – Ludde, 2006)
(2)
Terje Hellesø 