(1)
Att se förbi det vanliga är en förutsättning för att kunna skapa en bild som är unik – en bild med egna fingeravtryck. Konsten är ju något som kommer inifrån människan – det finns ingen färdig konst att hämta från naturen, eller i den fotografiska tekniken. Den kände fotografen Ernst Haas, som utvecklade ett starkt visuellt och fascinerande abstrakt bildspråk, försökte förklara sina intentioner så här: Jag vill att mina bilder ska vara lätta att lösa, men med en kamouflerad struktur, så att de i början ser helt banala ut, men sedan talar mer och mer till betraktaren. Ju längre du ser på bilden, desto bättre blir den!
Målet är att göra en bild som är något mer än en avbildning av motivet – en bild som har andra värden än att enbart visa hur ett motiv ser ut. En bild som blir en tolkning – en bild som blir min egen bild… Jag är ju inte intresserad av att i varje situation bara ser det andra ser. Symboliken i mina bilder är viktig, och jag arbetar gärna fram en annan symbolik än vad man skulle kunna förvänta sig.
Ibland är jag en impulsiv impressionist, men jag kan också välja ett mer expressionistisk uttryckssätt. Jag gör gärna abstrakta bilder, lika väl som konkreta bilder.
Det handlar om att kunna se de ögonblick av intryck som kan ge bilder. Vill jag dessutom göra något mer än att avbilda ett motiv, kräver det också att jag lär mig att se förbi de yttre särdragen hos motiven. Jag måste lära mig att se förbi det vanliga. En förutsättning för att kunna skapa en bild som är unik – en bild med mina egna fingeravtryck.
Hur tolkar ni bilden?
(Bilden ”Min plats i ljuset” gjorde jag på Gettlinge gravfält på Öland, i maj 1995. Bilden är egentligen en ”sandwich”, det vill säga två identiska diabilder som jag sedan lagt uppe på varandra och där jag spegelvänt den ena bilden. Det gav mig en speciell ”totempåleeffekt” där jag fick en massa ansikten genom bildens då två lika halvor. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 28mm. Bländare 8 och 1/30 sekund. Avtonat orangefilter över himlen och dessutom använde jag ett glasfilter som jag hade målat ut vaselin på, för att få särskilda effekter. Filmen var Fujichrome Velvia på 50 ISO. Bilden är beskuren till höger. I bakgrunden stod en fotograferande vän och fick agera modell. Jag funderade länge på vilken bild som jag skulle ha som omslagsbild på boken ”Min plats i ljuset” och hade ett antal kandidater. Detta blev dock den bild som jag tyckte förmedlade bäst de intentioner som jag hade med boken. Den inskannade filen är nästan identisk med den analoga originalbilden.)
(Bild 1 – Min plats i ljuset, 1995)
Terje Hellesø 