Ett lovligt byte…

(1)

En fråga jag ständigt undrar över är varför det finns människor som hela tiden anser sig ha rätten att behandla andra människor illa. Man anser sig ha rätten att skicka ett sms där man raljerar ur sig all ilska med personliga påhopp, men personen som får detta sms ska helst inte göra annat än att svara: Ja, du har helt rätt, jag är en elak människa så du har helt rätt att skriva detta till mig! Det finns människor som anser sig ha rätten att behandla andra som luft eller att de är pestsmittade, och man ska helst bemöta detta med sänkt huvud och säga: Jag förstår varför du behandlar mig på detta sättet, då jag är en elak människa som hela tiden har skadat dig och andra! Det finns människor som anser sig ha rätten att skriva vad som helst till en annan människa över mejl, och sedan reagerar med förvåning när det kommer ett svar som lyder: Vad är meningen med att skriva ett sådant mejl till mig? Det finns människor som anser sig ha rätten att sprida hur mycket skitsnack som helst om en annan människa och sedan förneka vad man gjort när den man pratat skit om frågar: Varför pratar du så mycket skit om mig?

Det finns människor som anser sig ha rätten att få egen framgång genom att trycka ner andra. Det finns människor som anser att man ska anpassa sig efter dem, men som samtidigt inte under några omständigheter vill anpassa sig till andra. Det finns människor som alltid väljer att tro om andra det de får veta från andra, istället för att fråga personen direkt. Det finns människor som enbart kan söka egen framgång genom att motarbeta andra. Det finns människor som göra allt de kan för att bakbinda andra människor, och sedan undrar över varför denna människa inte är helt ensam och övergiven iallafall…

Det finns människor som gör allt vad de kan för att tysta ner mig, men som med tiden kommer upptäcka att just det är fullkomligt omöjligt!

Jag behandlar verkligen aldrig andra människor, som dessa människor ofta väljer att behandla mig. Det kommer aldrig ske! Men jag anser mig ha rätten att fortsätta förvånas över dessa människor, åtminstone här i min blogg. För varför är det alltid mobbarna som ska ha rätten att vara förvånade…

Jag är ingen martyr eller ett offer, och kommer givetvis då heller aldrig bete mig som något sådant. Det går inte att trycka ner mig i dyn och sedan försöka trampa på mig, oavsett hur mycket man skulle fortsätta att försöka med detta. Läs gärna vilka fantastiskt ”trevliga” kommentarer Malin har fått i detta inlägg, och bilda er en egen uppfattning.

Finns det verkligen så många elaka människor? Och kommer dessa människor alltid vinna i slutändan?

(Kon är fotograferad på Ljunghems kullar norr om Mullsjö, 24 juni 2009. Kameran var Samsung Pro 815 och brännvidden 420mm. Bländare 4.6 och 1/800 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.)

(Bild 1 – Ko, 2009)