Med ljuset som penna…

(1)

Ljust det, skulle man kunna säga! Egentligen är det så att fotografen också är en författare. Ordet ”fotografi” betyder ju att skriva med ljus. Men att skriva med ljuset, måste det nödvändigtvis innebära att fotografen enbart passivt registrerar ljuset?

Som bildskapande fotograf vill man själv aktivt kunna styra innehållet. Jag tar dock ändå upp frågan, då det verkar vara vanligt bland många fotografer – vi registrerar ljuset och försöker fånga det vi registrerar.

Är det så att vi tar ljuset för givet? Djupt koncentrerad och selektivt fokuserande ges motivet all uppmärksamhet och omvårdnad. Omgivningen – miljön, atmosfären och ljuset – tar vi mer för givet och placerar in som ”rådande omständigheter”. Jag brukar ofta säga att det inte är tillräckligt om fotografen har en välutvecklad ”telesyn” och skarpögt upptäcker motiv överallt. Fotografen måste också utveckla en ”vidvinkelsyn” och lära sig bedöma helheten, som omgivningen och ljuset, och sedan kunna sammanfoga alla dessa intryck i bilden.

Ser vi ljuset?
Jag brukar nypa mig själv i armen ibland, och säga: ”Det är inte motivet, det är ljuset jag ska fotografera!” som en ständig påminnelse till mig själv för att bilderna om möjligt ska bli ännu bättre. Naturfotografen har annars lätt för att förhäxas av motivet – det blir liksom livets grej om motivet är salepsrot, grävling eller halsbandsflugsnappare.

Tråkiga artbilder har jag redan för många av! När jag bedömer flera av mina bilder i efterhand undrar jag många gånger om jag verkligen såg ljuset när jag fotograferade.

”Fotografi är inte en fråga om att ta bilder – det handlar om att se!” har en gång sagts. Att detta är ren sanning har jag tvingats inse många gånger.

Vi bör lära oss att kontrollera det naturliga ljuset eller bemästra det till vår egen fördel. Ljuset har sitt eget språk, så det är viktigt att vi kommer till tals med det. Ljuset ändrar karaktär oavbrutet. På kort tid kan ett motiv totalt förändras när ljuset vandrar vidare i sitt kretslopp. Redan under en kortare period kan vi bli vittnen till många olika ljussituationer.

En timmes iakttagelse av en vanlig maskros kan ge många möjligheter till bilder av olika karaktär, enbart genom att ljuset förändras eller att vi vid varje ljustillfälle väljer olika sätt att göra bilderna. Tappar vi spåret kommer vi till sist att upptäcka att ljuset inte är som vi vill ha det – vi har gjort fel inställning i förhållande till det ljus som för ögonblicket råder. Det bästa vi då kan göra är att vänta in det; eller att börja arbeta med en annan bild eller andra inställningar som passar bättre i den speciella ljussituationen.

Använd ljuset
Vi är många naturfotografer som försöker bevisa vår medvetenhet till ljuset genom att visa en massa bilder gjorda i morgon- och kvällsljus. Det kanske rentav är den enda tiden på dygnet vi är aktiva som fotografer. I och för sig är vi kanske på rätt spår, vi har anpassat våra fotograferingsvanor efter ljuset och bilderna är så pass insmickrande att det är lätt att väcka gehör för dem. Men fortfarande har vi inte lärt oss att använda ljuset – att skriva med ljuset! Fortfarande registrerar vi ljus. Att registrera ”fint ljus” är däremot en förrädisk genväg – kanske till och med en återvändsgränd. Det gör oss inte till bättre fotografer.

Själv har jag under många år arbetat med morgonljus, kvällsljus och även nattljus – för att utforska ljuset och lära mig hur det helt kan förändra motiv och färg, och för att bredda mitt bildmaterial. Givetvis hade detta en baksida, slutligen upptäckte jag att dagsljusbilder var en bristvara i mitt bildarkiv. Så jag fick tänka om – ännu en gång! Vill man vara kreativ får inget gå så långt att det blir konservatism. För visst har även dagsljuset kvaliteter – vi måste bara lära oss att se dem.

Vänta på ljuset 
Jag minns en episod för ett antal år sedan. Det var en fin vårdag med varmt solsken från en lätt molnig himmel. Jag satt i en backe, hade kameran inställd på några hästhovar och väntade på att solen skulle slöjas till något av några moln som närmade sig. En äldre man stod en bit bort och betraktade mig emedan jag växlade mellan att studera blommorna och molnen på himlen. Slutligen måste hans nyfikenhet ha tagit över för han kom fram till mig och undrade artigt vad jag höll på med. Utan att släppa blommorna med blicken fick jag fram orden: ”Jag väntar på ljuset!”

Först efteråt förstod jag hur vansinnigt dumt detta måste ha låtit för honom; hur kan man sitta mitt i en solgassande vårbacke och vänta på ljuset???

Troligen är jag lite udda när jag lägger ner så mycket tid och energi på att vänta på ljuset. Jag tror att 80% av min tid ute med kameran går åt till att vänta på ljuset, eller vänta ut små ljusförändringar. Tid är då ett okänt begrepp. Det får ta den tid det tar. Jag ger mig inte förrän jag har bilden, även om det skulle ta en hel dag, eller i enstaka fall flera dagar.

Dock väntar jag alltmer sällan passivt på ljuset. Jag försöker i stället aktivt ta till vara på det för stunden närvarande ljuset. Jag har blivit bättre på att utnyttja tiden till att göra andra bilder. Ljuset är nämligen inget ”har varit” eller ”kommer att bli”. Ljuset är. Vi måste lära oss att utnyttja det ljus som finns. Ljuset är alltid unikt. Det är nämligen så att allt ljus är fotoljus och att allting kan under alla förhållanden fotograferas. Om vi upplever det annorlunda har vi inte sett det. Upplever vi ett ljus som tråkigt, har vi inte förstått det. Eller inte sett alla bildlösningarna…

(2)

Arbeta med ljuset
Naturfotografens viktigaste ljuskälla är solen och den kan ge ett otal möjligheter för den vakne fotografen. På bara en dag kan solljuset förändras från disig gryning, via bländande middagssol, till svag skymningsrodnad. Högdagrar och skuggor vandrar som levande varelser genom landskapet.  Ena stunden lyfts motiven upp i en intensiv solspot, för att kort därefter ligga i djup skugga.

En sten blir med alla sina rynkor, ärr och sprickbildningar nästan levande i släpljuset från den lågt stående solen. Den varma kvällssolen sätter gängse uppfattningar på huvudet, under någon timme lyser blåsipporna i purpur för att åter bli blåa när nattens kalla och mörka skynke lägger sig.

Många tror att färg är något bestående – ljuskänsliga fotografer vet annorlunda. Färg är något mycket instabilt, ja nästan förrädiskt, som ständigt ändrar ton, nyans och karaktär. Inne i bokskogen, till exempel, en solklar majdag efter lövsprickningen, är ljuset grönt. Solljuset filtreras effektivt av alla löven och allt du ser inne i skogen har färgats i lövens gröna ton. Ser du detta?  Kan  du se när solljuset ändrar intensitet eller färg? Och hur är det med alla de föremål som reflekterar solljuset och returnerar ljus i alla riktningar?

I och med att solljuset oavbrutet förändras, påverkar det den stämning som vilar över motivet. För att kunna arbeta med ljuset och utnyttja det till din fördel, måste du bli uppmärksam och kunna se dessa förändringar. Annars blir du mycket överraskad när du ser bilderna som inte alls lever upp till dina förväntningar.

Bli vän med ljuset och försök bli dess följeslagare. Prova en gång att följa ljuset under en hel dag, och leta dig fram till bilder som kan förstärka de olika ljussituationerna. Håll dig gärna inom ett begränsat område så att du kan följa förändringarna på ett fåtal motiv – kanske i en blomsteräng eller i en liten skogsdunge. Studera alla små förändringar: hur ljuset riktar in sig på motivet, hur färgerna tonar över i olika valörer, hur skuggorna förflyttar sig och hur motljus, medljus eller sidoljus inverkar på ditt motiv. Kanske mulnar det på och börjar regna.

Först efter ett sådant pass vet du vad ljus egentligen handlar om.

Hjälp fram ljuset
Ljuset är fotografens samvete. Genom ljuset har du möjlighet att bekänna de känslor du vill förmedla i dina bilder. Och du har full frihet att handla som samvetet bjuder och känslorna styr. Du väljer vilket ljus du vill fotografera i. Men om bilden ska kunna överföra dina tankar och känslor måste du vara noggrann även med de fotografiska detaljerna. Exponeringen är givetvis mycket viktig, ditt ljusval måste rättfärdigas och kanske förstärkas. Ska jag mäta ljuset i högdagrarna eller i skuggorna? Kanske ska jag göra en genomsnittsmätning med hjälp av ett gråkort? Ska jag under- eller överexponera – vill jag ha bilden mörk och dunkel eller ljus och skir?

Kanske behöver jag hjälp av ett filter för att förstärka ljuset och hjälpa bilden till att få fram de toner och valörer och den kontrast jag behöver. Ett polarisationsfilter koncentrerar ljuset, tar bort speglingar och reflexioner och förhöjer därför färgmustighet och ljuskontrast. Tar jag hjälp av ett avtonat gråfilter kan jag få högdagrar och skuggor att mötas i bilden i en mer enhetlig tonskala. Jag exponerar efter en mörk skugga och tonar ner högdagrarna med filtret.

Jag kan välja att softa bilden – antingen genom att använda ett softfilter, att förexponera bilden, att dubbel- eller multiexponera med förskjuten skärpeinställning, eller genom att helt enkelt andas på objektivets frontlins.

Du kan också agera ”samvetslöst” och mer hänsynslöst experimentera, för att ta lärdom eller enbart låta dig fascineras av en process som inte står långt efter det underverk som växternas fotosyntes innebär – när du låter ljuset skrivas på fotografiet likt pennan som ritar streck på ett papper.

Bli även du en författare. Börja skriva poesi, små anekdoter eller noveller. Få pennan att gnistra, och ljuset börjar arbeta för dig. Då har du blivit ljuskänslig, och börjat skriva med ljuset. Du har börjat fotografera…

(3)

(Översta bilden på tornseglare är fotograferad vid Ålsjön utanför Söderhamn, 6 juni 2006. Kameran var Nikon D100 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/1500 sekund. Rådjuret är fotograferat på Stenö utanför Söderhamn, 3 juli 2006. Kameran var Nikon D100 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/1600 sekund. Nedersta bilden på tornseglare är från Ålsjön, också 6 juni 2006. Kameran var Nikon D100 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/500 sekund. Inga filter eller multiexponeringar, och inga ändringar i Photoshop. Texten har tidigare publicerats.)

(Bild 1 – Tornseglare 1, 2006)
(Bild 2 – Rådjursmöte, 2006)
(Bild 3 – Tornseglare 2, 2006)

Annonser