(1)
Jag har sett beteendet många gånger; fotografer som lyfter upp kameran, ställer in skärpan, bländaröppningen och slutartiden – och sedan knäpper av några bilder. Sådär rakt upp och ned!
Kanske sätter man sin lit till kameran, eller till de egna fototekniska kunskaperna. I god tro att det är tillräckligt för att få bra bilder. Men ack vad mycket man missar…
Att lita på slumpen som en viktig faktor i fotograferandet, har jag alltid haft mycket svårt för. Att alltid måste tro och hoppas. Jag kan det bara inte; jag måste veta! Jag vill känna att jag har fullständig kontroll. Ganska tidigt försökte jag därför få en översikt över de komponenter, som jag behövde ta hänsyn till, för att kunna känna mig mer säker på att kunna göra bra bilder.
Givetvis ska man inte underskatta slumpen. Många gånger har jag haft tur som har fått vissa bilder, men varför är det så att de bästa fotograferna har mer tur än andra? Frågan ställs ofta men tycks vara omöjlig att besvara. Kanske ligger svaret på frågan i just det att våra bästa fotografer inte lämnar så mycket åt slumpen, och i stor grad är mycket noggranna och planerande i sitt fotograferande – mer än många kanske tror!
Bild som musik
Komposition… Smaka på ordet! Visst låter det ambitiöst och svulstigt! Tankarna går mot musiken och kompositörer som Bach, Beethoven, Grieg och Tjajkovskij. Att göra en ny ”Peer Gynt” eller ”Svansjön” är väl inte precis de ambitioner många har med sitt fotograferande. ”Jag är naturfotograf, ingen jävla kompositör”, uttalade någon bryskt till mig i en fotoklubb för några år sedan.
Men att dra jämförelser mellan musik och bild är inte så fel. Båda är uttryckssätt, där konstnären vill åstadkomma något, ett musikstycke eller en bild, för att berätta om känslor och engagemang i en musikalisk eller bildlig upplevelse. Som en saga eller en anekdot – uttryckt genom rytmer och rörelser…
Om tonerna inte sätts in i ett sammanhang, i en komposition, är inte många beredda att kalla det för musik. Inte jag i alla fall! Oljud, kanske…
Ett fotografiskt motiv kan se ut hur som helst! Därför är en bra bildkomposition ingalunda lätt att lyckas med. Här krävs både talang och kunskap.
Medveten ansträngning
Vad är då en bra bildkomposition? Det är lika svårt att förklara som att ta ställning till vad som är en bra musikkomposition. Tycke och smak är nog det enda som är avgörande.
Enligt ordboken betyder komposition sammansättning. Vi kan därför säga att vi alla egentligen sysslar med komposition i vårt fotograferande. En bild är ju en sammansättning av olika motiv. Även om komponerandet är mer eller mindre omedvetet från fotografens sida, kan det serveras bilder många vill tycka är bra, med fina kompositioner.
I längden blir det dock sällan genomtänkt. Vad bilderna ger betraktaren var kanske inte alls det fotografen hade tänkt berätta…
Komponerandet måste bli en medveten ansträngning. Utnyttja kompositionens möjligheter till att föra fram budskap. Vad får finnas med i bilden och vad får inte finnas med? Det är lika viktigt att veta vad du ska ha med i bilden, som det är att veta vad du ska undvika. Hur ändras bildens budskap efter dina val? Besvara frågan, analysera och var petnoga!
Spänning, rörelse och rytm
Vi uppfattar vår omgivning med ögonen. Vi blir varse olika saker och deras innebörd. Vi ser en helhet men kan samtidigt iaktta ett flertal viktiga element, som ska ge oss en uppfattning om helheten.
Det är bildens helhetskaraktär – konstnärens mer eller mindre klart fattade eller dunkelt upplevda avsikt med sin skapelse – som bestämmer kompositionen och inte tvärtom.
Kompositionen börjar med bildytan. Den orörda vita kvadraten eller rektangeln är laddad med impulser. Dess format, storlek, färgton och textur påverkar den blivande bilden.
För fotografen är helheten det som befinner sig innanför bildens fyra kanter. Vad fotografen väljer att ta med i bilden, påverkar sedan betraktarens uppfattning om helheten. Förmår fotografen påverka betraktarens uppfattning, har en kommunikation ägt rum. Det är just vad det handlar om, att arbeta med komposition för att kunna kommunicera.
Bilden utgör till sitt innersta väsen en gåtfull och svårdefinierad helhet. Det är denna helhetens karaktär, som gör den till konst…
För att få en utgångspunkt i kompositionsläran, är det viktigt att lära sig var motivet och de olika enheterna kan placeras i bilden. Att öva upp ett medvetet ordningstänkande för rytm och rörelser. Kanske skulle man kunna tro att den mest tilltalande och harmoniska bilden är symmetrisk, att huvudmotivet skulle vara placerat i mitten och bimotiven jämnt utspridda runt omkring. Så är det oftast inte! Eftersom en sådan strikt komposition uppfattas som statisk, kommer bilden att sakna de två viktigaste egenskaper som väcker vårt intresse och vår nyfikenhet – spänning och rörelse.
En dynamisk bild som inte släpper taget har ofta det vanliga och triviala till vänster, det ovanliga och originella till höger och det mystiska och abstrakta i mitten.
Kontrastverkan i motivet väcker ofta osökt tanken på det arrangemang som åstadkommer den bästa balansen och riktar intresset mot det som ska vara centrum för uppmärksamheten.
En pålitlig metod form för att framhäva det väsentliga är Tredelningsregeln. Konstmålare har utnyttjat den i århundraden. När du ser genom sökaren tänk dig då linjer som delar bilden i tredjedelar, både vågrätt och lodrätt. Huvudmotivet kan du då gärna placera i någon av linjernas skärningspunkter.
Genom Tredelningsregeln kan du dela in en scen i tilltalande proportioner på 2:1. Du riktar uppmärksamheten på några områden i bilden, medan andra kommer i skymundan och blir mer neutrala. Du kan öka rytmen i bilden och få ett mäktigare spänningsförhållande mellan bildens olika delar.
Tredelningsregeln är dock ingen facitlösning till bättre bilder men onekligen ett bra hjälpmedel. Du lär dig att bryta mot slentrianen att alltid centrera motivet – du tar inget för givet!
Om du vill uppnå ännu större rörelse i bildytan kan du använda dig av Femdelningsregeln. Då delar du upp bildytan i femtedelar. Sedan använder du dig av de yttersta delarna i bildytan för att placera horisontlinjer eller för kompositionen viktiga element.
Ett annat sätt att framhäva det väsentliga är, att ty sig till Gyllene snittet; en gammal känd princip för indelning av en given längd eller yta i en större och en mindre del. Proportionsförfarandet säger, att den mindre delen ska förhålla sig till den större i samma proportion som den större förhåller sig till linjen eller ytan i sin helhet.
Gyllene snittets proportionsförhållande är ungefär 2:3, 3:5, 5:8, 8:13, 13:21 osv. Gyllene snittet fick sitt namn av den tyske estetikern Adolf Zeising på 1850-talet, men var emellertid känt redan av pytagoréerna under antiken.
En enkel metod att hitta Gyllene snittet är att göra tre dubbelvikningar på längden och bredden av ett papper som har den aktuella bildens format. När man sedan vecklar ut papperet, framträder de åtta delarna tydligt.
Senare har Gyllene snittet framför allt använts i den klassicistiska estetiken som en formel för den absoluta harmoniska proportionen. Gyllene snittet har blivit de vises sten i konstens värld. Man har till och med velat påstå att det skulle gälla för organismerna. Zeising menade att det var nyckeln till all formgivning både inom naturen och konsten. Till exempel är ett snäckskal helt uppbyggt i Gyllene snittets proportionsförhållande!
Det vilar något magiskt eller mystiskt över Gyllene snittet. Därför använder jag ofta Gyllene snittet, både i perspektivet och i kompositionen, när jag har ett djupare syfte med en bild. Det jag tycker har stor betydelse i att successivt få växa fram i bilden, placerar jag i Gyllene snittet. För varje gång bilden betraktas kommer bildens budskap att centreras just kring detta. Bilden blir kanske lättare och mer tilltalande för varje gång man tittar på den.
Att öka bildens visuella dragningskraft
I mitt fotograferande är motivet sekundärt, det primära är den visuella inpackningen motivet serveras i. Man måste känna lust att vilja öppna paketet för att ta del av innehållet. Jag fotograferar sällan sten, utan arbetar med stenens form eller ett tilltalande mönster av spännande färger. Jag fascineras av ljusets lek med stenens struktur eller textur, spännande linjer, eller vattnets rörelse runt några stenar i bäcken eller vid kusten. Sten är alltså inte enbart sten!
En blomma kan vara en upplevelse i färg och ljus. En hare blir en form skapad av ljus eller jag låter omgivningen komma till tals i en kaskad av färger eller mönster. En fågel i flykt blir rörelse. En skog blir linjer eller mönster.
Att arbeta med de visuella elementen gör bildspråket öppnare och utnyttjar du dig av detta, kan du nå ut med dina budskap, även de djupa, till icke-naturkunniga personer. Risken med rena avbildningar av natur är att de kan få samma effekt som ”familjealbumsbilder” – intressanta enbart för familjen eller andra redan invigda!
Som naturmänniska inser jag dock behovet av att dokumentärt och naturvetenskapligt informera och belysa med hjälp av fotograferingen. Men kombinera, öppna portarna till en större publik. Behöver inte naturen det?
Systematisera med dina känslor
Det finns inte några regler för fotografisk komposition – det finns bara bra bilder!
Att arbeta med komposition är att arbeta med helheter, inte enbart motiv och fototeknik. Att arbeta fram en bild ställer krav på alla grunderna i bildskapandet: idé, motiv, teknik, perspektiv och komposition. Alla är lika viktiga!
Vi tittar på världen och ser det vi lärt oss tro finns där. Vi har betingats till förväntningar. Men som fotografer måste vi lära oss att lätta upp våra trosföreställningar. Nalkas motiven med blicken rakt fram, åt vänster, åt höger. Se hur motiven växer sig större när du närmar dig, grupperas och omgrupperas, samtidigt som du flyttar dig. Gradvis växer det fram nya relationer och ibland blir relationerna slutgiltiga. Och detta är din bild.
När du börjar söka efter bilder kommer du märka att det enkla kan vara mycket komplicerat, det lilla kan verka enormt och det obetydliga kan bli avgörande.
Man kan säga att en bra bildkomposition har en fulländad jämvikt under största möjliga spänning.
Allt har sin början och en lösning i en väl genomtänkt bildidé. Den berättar för dig vilken exponering du bör välja, var du ska lägga skärpan, vilket skärpedjup som behövs, val av brännvidd och kameravinkel.
Behövs ett avtonat gråfilter? Ska jag dubbelexponera? Vad fungerar bäst – Tredelningsregeln eller Gyllene snittet? Vilka visuella element ska bilden byggas upp av?
Svaren hittar du på vägen! Valen är dina! Vad som är rätt eller fel – det bestämmer du! Men var petnoga; lita inte på slumpen…
(Bilden på steglits är fotograferad vid Granskärs våtmark utanför Söderhamn, 2 augusti 2006. Kameran var Nikon D100 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/2500 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand. Texten har tidigare publicerats.)
(Bild 1 – Steglits, 2006)
Terje Hellesø 