De tekniska detaljerna…

(1)

Den fotografiska tekniken är viktig! Det har jag påtalat många gånger, i olika artiklar och föreläsningar. Men jag har även missuppfattats mycket; av en eller annan grund sägs det att jag är en motståndare till fototeknik… Kan det bli mer fel?

Däremot aktar jag mig mycket noga med att låta tekniken ta överhanden. Vet ju så innerligt väl att många av mina tekniska specialiteter har jag upptäckt genom ett omfattande bildmässigt experimenterande. Genom misslyckanden har jag hittat många av mina tekniska lösningar.

För mig är bländaröppningen mycket viktig! Jag slarvar aldrig med val av rätt bländare. Den påverkar ju skärpedjupet, vilket är oerhört viktigt i mina bilder. Antingen det nu är litet eller stort. Skärpedjupskontrollen använder jag ständigt för att kontrollera att skärpedjupet blir exakt som jag önskar, och jag kan vara extremt petig – det kan skilja på ett uselt bländarsteg för att få bilden som jag vill ha den. Fast jag kan också avslöja att jag alltmer också vet vilken bländaröppning jag vill ha. Det har med åren satt sig i ryggraden vilken bländaröppning jag önskar.

När det är dags att skaffa in nya objektiv tittar jag mycket på bländaröppningarna – hur är ljusstyrkan, vilken är den största bländaröppningen? Men lika ofta tittar jag även på vilken som är objektivets minsta bländaröppning. Är det bara 16, eller har jag 22 eller kanske rent av 32? Det är ju viktigt med tanke på hur stort skärpedjup objektivet kan ge mig, rent tekniskt. Jag vill gärna ha objektiv som ger mig så stor spännvidd som möjligt. Om det finns möjlighet till halva bländarsteg eller tredjedels bländarsteg betyder mindre – det är sällan att en bildexponering behöver vara så noggrann. Något jag upptäckt genom åren.

För mig är slutartiden inte lika viktig! Den har betydelse enbart om jag fotograferar på frihand, eller att jag arbetar med olika former av rörelsebilder. Sedan påverkar ju givetvis slutartiden också om jag fotograferar om natten, slutartidens längd är ju starkt förknippat med vilket ljus eller vilka färger jag får i bilderna. När jag arbetar analogt, särskilt vid nattfotografering, uppstår dessutom reciprocitetseffekten vilket påverkar både exponering och inte minst vilken färgton jag får i bilderna.

När jag gör rena nattbilder arbetar jag aldrig digitalt, särskilt inte när slutartiderna blir längre än 10 minuter. Det allt ökande digitala bruset gör nattfotografering med en digital kamera till en omöjlighet. Även om jag inte behöver ta hänsyn till reciprocitetseffekten när jag arbetar digitalt, så blir de digitala nattbilderna ren skit! Men det kanske blir bättre framöver, efterhand som det digitala utvecklas?

Något av det jag gillar med de digitala kamerorna är att jag kan ändra ISO-värdet från bild till bild. Inte för att jag ändrar så ofta, men det är bra att ha den möjligheten när det kniper. Särskilt när jag fotograferar djur och fåglar i gryningen eller skymningen, eller i tätt snöfall exempelvis. Ibland behöver jag gå upp till 400 ISO, även om det är sällan… Helst använder jag aldrig mer än 100 ISO, och har jag möjlighet att ställa in kameran på 50 ISO gör jag det. För mig gäller alltid: Så lågt ISO-värde som möjligt!

Är ingen större anhängare till utvecklingen mot högre och högre ISO-värden. Behöver jag 25 000 ISO? NEJ! Har aldrig behövt och kommer nog aldrig att behöva det heller! Men ge mig gärna ännu lägre ISO-värden, tack! Vad jag gillar sämst med utvecklingen mot allt högre ISO-värden är att man plockar bort de låga värdena. Vart tog 12 och 25 ISO vägen? Och varför blir det allt vanligare att kameror har 200 ISO som lägsta värde?

När ska fotografer upptäcka det att det är för enkelt att bara vrida upp ISO-värdet, att det även kraftigt försämrar färgtonerna och ljuskontrasten? Har vid ett flertal tillfällen varit ute med andra fotografer som klagat på det dåliga ljuset och hela tiden skruvat upp ISO-värdet för att överhuvudtaget kunde göra några bilder. Där de andra valt både 400, 500 och 800 ISO – medan jag utan några problem stannat kvar på 100 ISO. Samma fotografer har sedan undrat hur jag ständigt lyckas få fram färger i mina bilder som de aldrig lyckas med…

Och glöm det med att jag alltid använder långa slutartider när jag fotograferar; jag har många bilder på både 1/4000 och 1/8000 sekund – med 100 ISO!

Med bländaröppningen och slutartiden kontrollerar jag exponeringen. Jag är noga med att få precis den exponering jag önskar! Därför arbetar jag enbart manuellt. Det är mycket sällan att kameran har rätt, ljusmätaren har ju en tendens att påverkas av allt möjligt onödigt… Men jag använder kamerans ljusmätare när den behövs, för att få de utgångslägen jag behöver – för att få kunna avvika precis så mycket som jag behöver.

Idag är det så att jag sällan funderar, utan jag vet oftast hur mycket jag ska avvika – hur mycket jag behöver under- eller överexponera.

Jag arbetar ofta enligt zonsystemet till Ansel Adams. Med kamerans spotmätning väljer jag vilka element som ska ligga i zon 5, det vill säga medelgrått. Oftast mäter jag i de ljusare partierna, dock sällan i riktigt ljusa himlar som jag istället väljer att tona ned med ett avtonat gråfilter.

Detta var lite kring de funderingar jag har till de tekniska detaljerna om bländaröppning, slutartid och ISO-värde. Men jag lovar att återkomma med mer teknisk information i kommande inlägg.

(Bilden ”Smålommen landar” gjorde jag på Knuthöjdsmossen i Västmanland i augusti 1996. Kameran var Nikon FA och brännvidden 400mm. Bilden är analog och gjord med Fujichrome Velvia på 50 ISO. Den digitala inskanningen är nästan identisk med diabilden. Texten har tidigare publicerats)

(Bild 1 – Smålommen landar, 1996)

5 reaktioner på ”De tekniska detaljerna…

  1. Veldig interessant artikkel Terje og vakkert bilde.
    Det var veldig fint med den slørete bakgrunnen og den skarpe fuglen
    Hvilken blender brukte du på bildet

  2. Trevligt att läsa om tekniken bakom dina bilder,
    själv så använder jag manuell spotmätning, av ”rätt” medelvärde i omgivningen (gråkortstänket). Använder kalibrerad automatik när jag förflyttar mig i terrängen, plötsliga lägen på djur kan behöva det.

    Fin bild på smålommen, du har visat den tidigare här på nätet. Tänkte då på att, dit måste jag åka, märkligt att jag inte varit där. Bor själv i Västmanland, men har tänkt att det är väl mycket folk där med sina kameror. Kanske det blir trångt, gillar inte att trängas med andra, när det är bilder på gång.

  3. Tack Lars! 🙂
    Bilden på smålommen är en av mina mest kända bilder, och den har publicerats flertalet gånger. Så även på Internet. Jag har själv endast varit vid Knuthöjdsmossen en gång; under en vecka i augusti 1996. Kan varmt rekommendera platsen, men vet att idag är risken stor att möta andra fotografer. 🙂
    Henny: 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s