Kajor och regnbåge…

(1)

”Det språk som vanligen används vid bedömningen av fotografier är ytterst torftigt. Ibland parasiterar det på måleriets vokabulär: komposition, ljus och så vidare. Oftare består det av den luddigaste sortens omdömen, som när fotografier beröms för att vara subtila eller intressanta eller starka eller sammansatta eller enkla, eller – ett favorituttryck – bedrägligt enkla. Att språket är torftigt beror inte på någon slump: t.ex. avsaknaden av en bred fotokritisk tradition. Det är något som är inbyggt i fotografin som sådan, närhelst den betraktas som en konst. Fotografin förutsätter en föreställningsprocess och en vädjan till smaken som är helt olik den som gäller måleriet (åtminstone sådant det traditionellt uppfattas). Skillnaden mellan ett bra och ett dåligt fotografi är faktiskt inte alls densamma som skillnaden mellan en bra och en dålig målning.”  (Susan Sontag)

Fortfarande vet jag inte hur min morgondag kommer se ut. Ena dagen är jag uppåt och full av tillförsikt, nästa dag är jag nere igen. Vet ej vilken fotograf jag kommer bli, om jag ens kommer fortsätta som fotograf. Logiken säger mig att jag inte har något val – en gång fotograf, alltid fotograf! Fotograf är ju heller inget man blir, det är något man är. Det finns många därute som säkerligen vill att jag ska försvinna, men det finns riktigt många som vill att jag ska fortsätta och att jag behövs. Men innerst inne måste jag ju göra mina egna val, givetvis. Kommer jag att göra en totalförändring och bli fullständigt dokumentär och avbildande i mitt fotograferande framöver? Kommer jag överge det digitala och bli helt analog igen? Kommer jag börja fotografera i RAW, och inte som hittills enbart i J-PEG? Hur kommer jag ställa mig till manipulation framöver, då särskilt efterbearbetning i Photoshop? Många är mina frågor, och jag har ännu inga svar.

I mellantiden kommer jag fortsätta läsa klart boken ”Om fotografi” av Susan Sontag, en bok som jag tycker ger mig viktiga tankeställningar och på något sätt också stärker mina fotografiska tankar. I mellantiden kommer jag också fortsätta visa fram bilder, där samtliga bilder på olika sätt blivit misstänkta för att vara manipulerade i datorn. Vilket de givetvis inte är. Som denna bild på två kajor i flykt, fotograferade från min balkong, precis när de passerade regnbågen. Kameran var Pentax K20D, brännvidden var 250mm, bländaren 6.3 och slutartiden 1/320 sekund. Inga filter, ingen multiexponering.

(Bild 1 – Kajor och regnbåge, 2010)

Annonser